Anna mitt i livet

www.annathesun.blogg.se

I och med att denna är så skum, så har ni min nya här!!!!!!!!!!!!!1

Ha det så gott!

I går var jag på trevliga festligheter när min bästaste vän i heeeela världen fyllde år! Det var ofantligt trevligt, maten var jättegod, jag fick värsta årgångscolan och sedan schysst årgångsvatten och tuttårtan var inte bara snygg utan faktiskt god. Och jag menar verkligen faktiskt då jag vanligtvis inte tycker om tårta. Men det går inte att misslyckas med chocklad och hallonmousse.

Trevlig kväll på alla sätt och vis! Mycket skratt, mycket snack och mycket tuttdiskussioner.

För övrigt MÅSTE jag lära mig att hålla tyst, jag hade jordens djävla mundiarre´i går. Jag fattar inte vad som hände för jag kunde inte sluta prata. Jag kände det själv hela kvällen, men munnen gick i ett. Men när jag kom i gång så gick det av bara farten.

En bild till, jag Malin och Märta. I den ordningen!

PUSS

Mer bilder från festligheterna finns; http://kem.blogg.se/

USAs president

Hugh Heffner

Simon Cowell

Röstimitatörer

Snubben från ”Extreme Survival” på Discovery Channel

Detta enligt 8:e klassare. På något sätt….inte riktigt samma lista som vi fick när vi gjorde samma typ av övning i vår utbildning. Frågan är vem det säger mest om, 8:e klassare eller oss vuxna?

Här kommer bilder på världens vackraste och sexigaste kvinna. Hon är sjukt het!

Alltså, det finns ingen rättvisa i världen. VARFÖR får hon se ut så?? Och jag inte?  Fast det är kanske tur att jag inte ser ut så, då skulle jag bli ännu mer självupptagen än jag är och kladda på mig själv dagarna i ända.

GRATTIS SÖTA BÄSTA MALIN! I LOVE YOU!

Såg en hyffsat nykläck bebis i dag. 5½ vecka och 4,7 kg. Den var liten och påminde om en monchichi (om det nu stavas så) och var med andra ord rätt söt. Och även om jag föredrar större ungar så kan jag nog ärligt säga att det påverkade mammahjärtat lite.

Om ni ogillar någon, märks det av? Om inte, hur i helvete gör ni för att dölja det?

På J’s dagis (ja, dagis, jag kan omöjligen klassa dem som förskola) finns en fröken (nej, hon är ingen pedagog) som bara ger mig rysningar. Jag tar på mig mitt absolut trevligaste jag när jag träffar henne och trotts det känns det som om ogillanden jag känner inför henne lyser igenom. Jag grejar henne bara inte. (Ibland gör jag så, hakar upp mig på en person och det är kanske inte alltid helt rättvist, men min man som aldrig gör det, i princip, ogillar henne också så heeeeelt fel ute kan jag inte vara.) Det går inte att prata med henne, det är omöjligt för hon hamnar ALLTID ALLTID ALLTID i försvarsställning, nästan även om man inte kommer med kritik, utan det räcker med att man kommer med en fråga som hon inte tycker om så går hennes röst upp i falsett, hon börjar med något patetiskt försvartal och ber mig ringa förskolechefen. ALLTID!

4 dagar tills att Londonplanet lyfter!

Tyvärr kunde jag omöjligen lägga ut bilder i går. Det gick inge vidare med pajen. Smaken var det inget fel på förutom att det ska vara citronmarängpaj och inte hallonmarängpaj, dvs citronmarängpaj är godare. Men utseendet…marängen blev bränd och pajen vattnade sig och ja, den åkte i sopporna efter en smakbit.

Jag ska modifiera receptet lite och provbaka en citronmarängpaj i kväll och om det resultatet blir bättre lägger jag ut det här. Annars inte.

Idag är det praktikdags och jag ska ha en askultation i särskolan, skönt att träffa ungar jag är van vid.

Japp, jag är en sucker för glossiga tidningar och på senare tid har mina två favvo tidningar bjudit på choklad. I bland får man en bok, ibland en dvd och ibland….choklad. Och inte nog med det, i båda fallen har det rört sig om mintchoklad som om något är en absolut favorit.

Att gå i närbutiken och stå emot choklad går rätt bra, men när den leverars hem med en härlig tidning är det som uppgjort att den ska ätas upp. *MORRAR* Jag tycker det är djävligt osympatiskt av dessa tidningar med vackra kvinnor i och på att göda sina köpare med alldeles för god choklad. Så jag ska starta en grupp på FB som förespråkar icke ätbara presenter i tjusiga glossiga tidningar.

Idag blir det J’s favoriträtt….vilket inte helt tippat är kalops!

En Hallonmarängpaj. Och då jag inte hittar något recept jag gillar snickrar jag i hop ett eget, byter ut citron mot hallong i ett Citrongmarängrecept. Vad tror ni om det?

Att jag måste provbaka har att göra med att på Långfredagen när denna paj ska avnjutas finns ingen tid för misstag. Och jag har ju som sagt aldrig gjort marängpaj av något slag.

Sedan är det ju så att vi inte kan ha en hel djävla marängpaj liggandes här, det praktiska då är att jag kan skicka med resterna till P’s jobb. Hans arbetskamrater gillar mig skarpt, inte har de inte viktproblem än lär de få de snart.

I fredags när jag var hos BM tog de ett blodsocker på mig, 11,9 och med andra ord högt som fan och inte alls bra. Fick göra en glukosbelastning idag, dricka 3 dl sockerlösning. (vidrigt) Men hamnade på ett värde om 7,4. Någon med kunskaper om människokroppen som kan förklara?

Jag älskar att bjuda hem folk, det är verkligen bland det roligaste jag vet.  Och i år tänkte jag ha en påskmiddag/påskbuffe´på Långfredagen. Hittills är det P’s familj (mamma, bror, brors fru + 2 barn) funderar även på att bjuda hit min bror och hans tjej. Då blir vi 10 och det är alla som får plats runt bordet.

Här är vad jag tänker att jag ska göra…

Laxpaj; med spenat, purjo och prästost.

Späda grönsaker (blomkål, babymorötter, sparris, ärtskidor och ev broccoli och potatis) i citronette (typ citron/olja/dijonsenap)

Chevre´gratinerad rödbetor med rostade pinjenötter, flytande hounung och ruccolasallad

Grönsallad med mache, ruccola, isberg och gurka, spetsat med parmesanflagor

Sedan vill jag göra en till rätt, men känner att jag har svårt att bestämma mig, borde kanske göra små kycklingklubbor som passar bra för ungarna, annars var jag inne på parmainlindad sparris, men vill egentligen ha något mer matigt. Så alla tips välkommnas!

Till efterrätt gör jag en citronmarängpaj tror jag! Har aldrig gjort det och alltid velat prova. Alternativt en hallongmarängpaj. Vad tycker ni?

Som jag dock hellre skulle vara utan. Jag kan sitta ”på min kammare” och reta upp mig på saker. Bli provocerad och arg.  Det behöver inte ens bara aktuella saker och något som hänt tidigare, lååååångt tidigare. Ofta är det tyvärr värsta I lands problemen som provocerar mig, annars är det min mamma, min svärmor eller min svägerska kanske.

Men just nu provoceras jag oerhört av alla coachingutbildningar. Vet nu att man kan gå en 60 timmars kurs och på så sätt få ett certifikat av något sätt och kan således kalla sig själv coach. Man kan ju även välja någon av de längre vägarna och gå kurser om 125 eller 200 timmar. Och efter den senare får man kalla sig Master. Men det kanske säger mer om mig än om de kurserna, jag slavar i skolbänken i 3 år. Korkat kanske! Min BM berättade om sin syster som gick till en livsstils coach och betalade 1500 kr i timmen. :O Inte en psykoterapeuter med steg 2 behörighet tar så mycket.

Vad vill jag säga? Jo, att jag läser samtalsmetodik  30 p allt som allt och har praktik med det innehållet i 22,5 p och får ändå inte kalla mig coach, fast jag kan precis samma saker och mer. Jag kan aldrig ta 1500 kr för en timmes samtal.

Dags att sadla om?

Dit måste ni gå! Maten är superduper god och personalen är enormt trevlig och serviceminded. Till och med min pappa skulle blivit nöjd och han var i princip aldrig nöjd med mat han inte lagade själv.

Jag åt en lammytterfile´med rödvinssås och fetaost creme, till det var det egentligen olivpolenta men då jag inte gillar varma oliver fick jag klyftpotatis. I efterhand hade jag kunnat slippa den då jag tar det lungt med kolhydraterna. (eller iallafall ibland)

P åt ngn västerbotten och örtfylld kalkonbröst med någon sås och klyftpotatis. Vi smakade av varandra och jag tror at min var godast.

Till efterrätt (där slutade jag vara försiktig med kolhydrater) delade vi en blåbärspaj och inte nog med att det INTE var sura minder över det, de delade på en bit och gav oss den på varsinn tallrik. Jag tycker iallafall att det är grym service. Och så är det mysigt. Så gå dit. www.sodershjarta.se

Sedan såg vi Kvarteret Skatan, I Nöd oc Lust, den var väl okej, men inte mer. Lite mycket sång och ”dans” kan jag tycka. Eva Röse är min nya kärlek dock, hon var FANTASTISK!

Shit vad snygg hon är!

(undermolnen.worldpress.com)

Jag vill skriva om barn i dag.

När jag var gravid med min dotter i 7:e eller 8:e månaden var det en mamma som placerade en liten 5 månaders i mitt knä på en ”Luciamiddag” hos en gemensam kompis. Orsaken till detta var att jag så klart längtade mig gul och blå efter min egen bebis så det kunde vara mysigt och hålla i en annans. (enligt henne alltså) Redan då insåg jag att jag kanske inte var som andra mammor då jag satt med armarna rakt ut, och en dregglig unge utan tänder tittade på mig med förväntan, och jag  visste vad jag skulle göra med henne. Jag pratar inte baby språk, jag är oerhört obekväm med personer i överlag som inte komminucerar på andra sätt än med skrik, och helt ärligt….vad gör man med en 5 månaders? Sin egen kan man ju titta på i oändlighet och ånjuta perfektion men andras liksom…kräks, skriker, skiter och äter. Vad roligt! *NOT* Efter 5 minuter fick ungen gå tillbaka till sin mamma och jag fick ha min famn i fred.

Men inte nog med att jag faktiskt inte gilllar bebisar (varför tror ni det dröjde 6 år innan J får bli syskon?) jag tycker inte om barn rent generellt, och vet ni, jag säger det med stolthet. Skulle någon säga att ”JAG ÄLSKAR ALLA VUXNA” skulle man faktiskt tro att den personen inte var helt frisk, för man tycker ju om en person beroende på vem han/hon är och inte i egenskap av vuxen. Och för mig är det likadant med ungar.  Jag älskar ett barn, J. Sedan tycker jag om hennes kusiner M och V. Det finns en unge här på gråden, C som är fasligt charmig, henne gillar jag nog lite även om jag inte känner henne så väl, för hon är en cool liten sak. J’s kompisar står jag oftast ut med, ibland går jag in i badrummet och slår huvudet i väggen för att sedan komma ut med mitt största ”Stepford Wife” leende, så de märker nog inget.

Men attans vad det är kontroveriellt att vara mamma och inte gillar ungar i överlag, det är ju som om jag skulle ha en sjukdom av något slag men jag hävdar mer att det är för att jag har mer integritet än så, som jag skrev innan…det finns inget krav på att gilla alla vuxna bara för att de är vuxna, varför måste man gilla alla barn för att de är barn. Att vara barn är ingen egenskap som att vara trevlig, rolig, smart, kul som annar brukar vara sådant som gör att man är omtyckt.

Så jag kliver ut ur garderoben och ställer mig till mammorna som inte älskar alla ungar!

Kul? Not so much!

Så liten risk är det att bebisen i min mage jag DS alt Trisomi 13 eller 18. Det känns rätt bra i det stora hela. Jag skulle behöva föda 7112 barn för att ett skulle få någon av de sjukdommarna.

Jag är oerhört imponerad av barnmorskor med ultraljudskunskap, visst kunde jag urskilja ett huvud, ryggrad och kanske ett eller två ben. Men de ser ju urinblåsa, näsben och allt möjligt spännande som för blotta ögat mest ser ut som skuggor. Nu ser jag mest fram emot rutin UL om 1½ månad ungefär, den här gången vill jag så oändligt gärna veta vilket kön och som tur är har P samma inställning. Det är ju rätt praktiskt i det stora hela så en av oss inte behöver gå och ljuga de 20 veckor som då är kvar.

Kl 14 ska jag träffa BM sedan ska jag hämta J och i kväll/natt ska jag jobba. Rätt puckat så där i efterhand kan jag tycka att jag tagit på mig jobb på natten, när jag knappt kan hålla mig vaken dagtid.

” Mamma, jag vill färga håret svart!”

” Varför då?”

” För jag är en rocktjej och rocktjejer har svart hår. Sedan passar svart hårmed mina kläder.”

” Du är för liten för att färga håret tycker jag.”

” Men mamma, kan jag inte få slingor då?”

Jag bara älskar J…..

…om någon vill svara.

Men kan ni tycka att känslan djävligt kåt och kissnödig är lite densamma?

Ja, det måhända det gäller andra gravida kvinnor, men ta mej fan gäller det inte denna. Det finns inget som lyser på mig! Förutom kanske två inflamerade ögon, eller resterna av vad som var ögoninflamation.

Hur mycket fuktgivande ansiktsmasker jag smetar i mitt ansikte ser jag glåmig och torr ut, hur mycket jag smörjer mig, fixar och trixar ser jag ut som en….alltså….jag är FUL. Håret är hur snällt jag än är mot det torrt, förstärkningarna på naglarna släpper i förtid. Jag ser som svullen ut. Smink hjälper inte.

Med J vägde jag 25 kg mer och var bra mycket snyggare. Då lös jag.

Jag skulle behöva få lite färg, överväger att slänga mig i ett solarium….men det hjälper ju inte att göra det en gång, JAG måste göra det flera gånger för att det ska ha en verkad och det är ju sååååå tråkigt att sola.

Nej, nu ska jag in i badrummet, bortsätta smörja, fixa, trixa och sminka ochhoppas på att jag inte skrämmer livet ur någon när jag går utanför bussen.

Är det Londondags. Mycket angenämt och jag ser fram emot det massors. Hur jag ska stå ut själv med svärmor i 5 dygn vet jag inte, men jag tänker att jag emellanåt låser in henne på hotellrummet och drar i väg med J själv. Eller ännu bättre….låster in henne och J och drar i väg HELT själv. Dock är jag rätt säker på att det inte riktigt det var den typen av resa som de hade tänkt sig.

Jag ska köpa en sak, eller jag kommer köpa flera men en sak är ett jättemåste….jag bara absolut måste ha ett par Hunter gummistövlar. Här hemma går de loss på 1200 tror jag och i England 700 eller 800 spänn. Och i och med att klädinköp ligger på paus just nu får jag väl köpa skor istället.

Jag ser mig i ett par gröna. You think?

Annars blir det väl mest hudvårdsshopping och kläder till J i London. Och kanske något till bebisen i magen.

Idag serveras köttfärslimpa, potatis, brunsås och kokt broccoli till middag. Sedan är jag BRUTALT sugen på broccoligratäng så jag ska göra en stor sats som jag kan ta med mig som lunch till praktiken varje dag den här veckan.

Men en hel del äppelmos, så nu funderar jag på om nyttigheten är borta med tanke på alla äppelmos som gröten måste sköljas ner med. Men en gång i tiden åt jag fiberberikad havregrynsgröt utan mängder äppelmos och det gick bra, men så köpte P fel en gång och det blev den vanliga….vilket jag då tyckte var konstig i smaken för jag var van vid den fiberberikade. :/

Jag tänker att en nedtrappning av äppelmos might do the trick…alltså inte att jag tänker avstå helt men ändå ha mindre än nu. Jag preppade den även med hackade aprikoser för att få ordning på min ack så hårda mage. Jag hoppas det hjälper.

Snart ska jag ta mina allt för blodsprängda ögon och bege mig till min praktik.

Jag önskar er alla en underbart solig dag.